Bli en bärare

Jag tycker att vi på Hope har en helt underbar vision:

”Med kärlek vill vi förmedla hopp som landar i en tro på Jesus Kristus!”

Fantastiskt! Men, vad är vision egentligen? Enkelt uttryckt kan man säga att det är något man strävar emot; något som man gemensamt vill uppnå. Så vi på Hope vill att det vi gör ska mynna ut i att människor får en personlig tro på Jesus.

Denna vision bör färga det mesta, om inte allt, av det vi gör och står i som kyrka.

Häromdagen hörde jag en mycket bra bild angående vision, ledarskap och tjänande. Ni kommer säkert ihåg den beryktade tjockmattan som användes på gympalektionen. Ni vet, den där otympliga (ofta blå-röda?) mattan som släpades fram så man kunde hoppa höjdhopp. I den bild som gavs är tjockmattan visionen, eller med ett annat ord kulturen, som man har i kyrkan. Mattan är i sig väldigt tung och det går inte bra att bära den ensam, men sedan finns det alltid någon som slänger sig på mattan medan den forslas fram – detta kan ses som när en människa börjar gå till kyrkan och verkligen gillar visionen där. Ju fler som ligger på madrassen, desto tyngre att bära.
Ju fler som kommer till kyrkan, desto mer kraft går åt till att bära visionen. Tänk vad jobbigt att bära (eller snarare släpa) tjockmattan om man endast är två personer. Det behövs flera personer som bär mattan på alla sidor för att det ska lyckas. På samma sätt kan inte pastorerna själva bära visionen i en kyrka – de behöver hjälp av oss andra!

Sedan tror jag det finns en styrka i att använda sig av de gåvor man har fått. Herren har ju gett gåvor till oss alla. Jag är övertygad om att våra pastorer bland annat har fått gåvan att leda vår församling och då är det ju bra om de får tid över till att göra just detta. Följande finner vi i Nya Testamentet i Bibeln:

”Vid den tiden, när antalet lärjungar växte, började de grekisktalande judarna klaga på de hebreisktalande över att deras änkor blev bortglömda vid den dagliga matutdelningen. Då kallade de tolv samman alla lärjungarna och sade: ”Det är inte bra om vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden. Nej, bröder, utse sju män bland er som har gott anseende och är fyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften. Själva ska vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst.”
Alla de församlade gillade förslaget. De valde Stefanus, en man fylld av tro och den helige Ande, och dessutom Filippus, Prokorus, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaus, en proselyt från Antiokia. Man förde fram dem inför apostlarna, som bad och lade händerna på dem. Och Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerusalem växte kraftigt. Även en stor grupp präster började lyda tron.” (Apg 6:1-7, Svenska Folkbibeln).

Det är gott att läsa att när bärare anslöt där det fanns ett behov så hade Guds ord framgång och antalet efterföljare till Jesus ökade rejält. Om jag sedan känner mina pastorer rätt så kommer de fortsätta att göra långt mer än att bara (förstås inte så bara, men ni förstår vad jag menar) ägna sig ”åt bönen och ordets tjänst” – för de är föredömen för oss alla vad gäller att tjäna andra och på det viset också i att tjäna Gud.

Du kanske tänker att det inte låter så roligt att vara en bärare. Men då får du nog tänka om. Faktum är att om ingen är med och bär så kan visionen inte bestå och i förlängningen så kommer Hope inte kunna bidra lika mycket till att människor får möta Jesus.

Det är ju detta vi lever och är till för – att människor, som är oändligt dyrbara i Guds ögon, får en möjlighet att lära känna Jesus Kristus som den Han verkligen är!

Låt oss ta tag i den där tjockmattan och bära den tillsammans – det är så gott att se resultaten av att visionen får ta den plats den behöver för att bära frukt. Vilken glädje det är när andra människor får ta del av den skatt vi har funnit, alltså det glada budskapet om Jesus. Vi får inte glömma att det är en förmån att få tjäna andra människor och just detta ordet ”andra” vill jag trycka lite extra på. Ett av mina älsklingsexempel gällande hur viktiga andra människor bör vara för oss kristna är när William Booth (Frälsningsarméns grundare) klev upp på scenen för att predika för en stor folkmassa. Det enda han sa var ”Others!” (andra) och sedan gick han och satte sig igen. Säkerligen den kortaste predikan någonsin. Säkerligen en av de viktigaste predikningarna någonsin.

När vi blir bärare i den kyrka vi är med i så får andra chansen att möta Jesus Kristus. Let’s do it!

Hoppas att vi ses på Hope på söndag, oavsett om du är med och bär eller slänger dig på tjockmattan – varmt välkommen!

Mattias Johansson