Familj – Hope – Liverpool

Nu kommer ett inlägg som kort beskriver 2015 från min synvinkel.

Det finns naturligtvis massor mer att ta upp, och många fler att nämna, men detta är ett försök att kort beskriva min personliga känsla för 2015 och med vilken känsla jag går in i 2016.

Först, detta år har varit intensivt, som det brukar vara.
För mig personligen var det extra intensivt eftersom halva detta år jobbade jag också som säljare åt B.R.A Security. Ett projektjobb kan man säga. Blev en hel del resande i Sverige och många bra erfarenheter. Kul också att lära känna Egil genom denna resa. Mötte han som sökare, och fick sedan var med och döpa honom och hans flickvän Annelie i Augusti. Så roligt!

Lollo och Joy (våra yngsta döttrar) åkte till Los Angeles på bibelskola första halvåret, det kändes faktiskt att ha dem borta så länge. Lollo är hemma nu och är en stor resurs både i kyrkan och på Powerhouse. Joy åkte däremot tillbaka i höstas för ett andra år. När vi lämnat henne på flygplatsen i september så grät jag floder när jag kom till bilen, blev själv förvånad, trodde ju jag var steeeenhård! Därför var det extra kul denna jul (för några dagar sedan) att överraska henne som tomte i USA, tänk att det lyckades.

En annan höjdpunkt detta år var att i April tog vi vår äldste dotter Vicky och hennes man Anton till Turkiet, på en sån där äkta bussresa med pensionärer. Vi hade så kul och såg en massa intressant.

Vi har också haft en bulgarisk familj boende hos oss, Iliyan & Tsvety. Fina vänner.

En stor del av mitt liv kretsar kring Hope, den gemenskap jag tjänar och leder tillsammans med min fru. Ibland kanske för mycket…

Detta år så slår det mig ordentligt. Vi är på väg framåt, uppåt. Jag kan se det och jag kan känna det.

Visionen är stark, kulturen har satt sig. Det är fler som axlar. Våra olika team med volontärer börjar snurra med egna motorer. Fler hemgrupper börjar ta form.

Mitt i detta finns det dagar då frustration slår till, då ensamhet plötsligt omfamnar mig, jag gissar att det är priset när man vill utveckla och driva ett arbete framåt.

Detta år har vi också konkretiserat vår vision, vi har planer på att bygga ut, expandera.
Vi har också i år hjälpt kommunen på deras Vetlandafest vilket var uppskattat och roligt att vara en del av, även nu, i slutet av detta år hjälpt vår kommun på olika sätt. Det är bra, mer sånt, MEN jag tror att det är viktigt att förstå att…

det bästa vi som kyrka kan ge vår kommun är att vara just det, en kyrka, en levande relevant kyrka med ett tydligt evangelium

…genom grymma söndagar för hela familjen och alla generationer, men kanske främst genom lärjungar som delar Hans kärlek i vardagen.

Nu lite fotboll. Någon som följer mig på instagram sa att det finns 3 saker i mitt liv. Min tro, min familj och mitt Liverpool. Haha, kanske det är så en del. Vi har alla olika passioner, fritidsintressen, jag älskar fotboll om du inte visste det. Och jag älskar Liverpool. Surprise!
Jag tycker man sparkar tränare för lätt generellt, men blev ändå glad när Jurgen Klopp tog över som tränare och jag tror att han sakta kommer att lyfta laget efter att han sålt några och köpt några nya spelare. Hans stil och personlighet är så skön, och att han också är en troende gör ju det hela lite kul!

Fotboll är en passion mer än en sport.

För er som inte visste så har jag ett medlemsabonnemang från ‘Liverpool Int fotballclub’ så jag ex.vis i somras kunde via nätet följa alla deras träningsmatcher. Japp, en sådan nörd är jag. Där kan jag också se intervjuer med spelare och annat både innan och efter matcher.

Till sist, men inte minst. 2015 är ett år då jag konstaterar, livet är inte alltid lätt, men med så fina vänner och medarbetare och med en sådan awesome fru som Kicki, så blir jag galet tacksam.

Med min tro och relation med Jesus Kristus känner jag mig trygg och förväntansfull och 2016 kommer bli det mest spännande år hittills i mitt liv.

Jag ber att 2016 ska bli ditt år, där du växer i din tro och som människa!