Kan en gammal församling bli som ny?

Kan en gammal församling bli som ny?

Många församlingar idag har väldigt få nya besökare. Faktum är att många församlingar läggs ner. (Nu är det inte hela sanningen, det finns också exempel på församlingar som berör samhället och ser många komma till tro på Jesus.)
Men många kyrkor kämpar och ser inte många nya människor komma. I bästa fall på dop, barnvälsignelse och julsatsningar dyker det upp nya för att sedan inte dyka upp igen.

Jag talar med pastorer och ledare regelbundet, och får ibland höra denna frustration över att många mer eller mindre stagnerat som kyrkor. De berättar om kritiken och konflikten inom äldstekåren, spänningen i luften som befinner sig när man gör en annorlunda satsning eller presenterar en större förändring. Inte minst alla dessa enkäter som ska snurra i all oändlighet för att alla ska få säga sitt och alla ska vara överens. Viktigt att alla ska få säga sin åsikt heter det medan åren går och frustrationen består.  
Rädslan för konflikten med alla trogna givare och alla gamla stötar som inte vill haka på nödvändiga steg mot förnyelse. Många berättar om en längtan efter att förnyas och förändras och jag är övertygad om att den är genuin. Man berättar om viljan att nå nya men också detta tuffa faktum att det är så svårt att få till det.

Jag har stor respekt för att denna kamp finns – jag tror jag inser problematiken – och därmed inser jag ännu mer behovet av ny-planteringar.

Just Pingströrelsen har omkring 400 församlingar. Hörde någon säga vid ett tillfälle att många av dessa gemenskaper troligtvis kommer mer eller mindre självdö med tiden. Hemska tanke, men troligtvis sant. MEN jag tror absolut att flera också kan få se en cross-over, en förnyelse!

Förnyelse är aldrig smärtfritt, och problemet är att man ofta vill reducera smärtan och priset så mycket att man inte kommer igenom. Rädslan att tappa och uppröra dem som redan finns är oftast större än viljan att nå nya människor för Jesus.

“Det krävs MOD att lämna något BRA för att få tag på något ännu BÄTTRE”

För att nå ett resultat, en genuin förändring, ett kulturskifte, ett genombrott, då är det ett måste att viljan, fokuset, hjärtat att nå nya är större än rädslan att förlora något eller några du har.

Vi vill säga ett stort tack till församlingen Hope som hängt med oss under vår gemensamma resa till att bli den kyrka vi är idag. Idag i en mindre stad i Sverige ser vi nya människor nästan varje söndag. Inte sällan ser vi gensvar på evangeliet. Vi har ingen anledning att slå oss till ro, eller slå oss för bröstet! Verkligen inte. Vi ser ingen so called väckelse, inga stora skaror, MEN vi ser en tydlig regelbundenhet, en rörelse.

Vi som kyrka är 30 år. Vi har de senaste 8 åren döpt fler än de 22 åren tidigare tillsammans. Vi ser människor i processer, alltid nya bekantskaper, vår kontaktyta har blivit större. Vår missionsglöd är större än någonsin och vi vill organisera upp den ännu mer.
Vi bygger en större samlingslokal, vi har plantering i Växjö i siktet! En rörelse.


Missförstå mig inte. Tillväxt och rörelse innebär inte mer gåshud, snarare mer jobb, mer engagemang, mer bävan, mer förtvivlan, mer bön”


Det är just det vi ibland missar att tillväxt och expansion innebär. Det finns inget rosa skimmer, men mitt i detta finns det en inre tillfredställelse som inget annat kan ge dig.

Vi som pastorer och ledare på Hope är de första att erkänna att vi gjort en hel del misstag, tagit en del fel beslut i vår längtan att se en kyrka som gör skillnad och som når nya människor. Vi vill också betona tacksamhet och respekt för vår historia som innehåller engagemang, passion och slit för Guds rike! Vi lär oss under resans gång och konstaterar att vi till en liten del ser idag på utsidan det vi såg på insidan för ca 8 år sedan då vi startade resan på allvar. Men det är mycket kvar! Vi tror på riktigt att det bästa ligger framför oss.

“LÄGG INTE AV, ELLER TA LÅÅÅNGA PAUSER, LÄR DIG ISTÄLLET ATT ANDAS OCH VILA, MEN HÅLL I, FORTSÄTT DYK UPP”

När någon harklar sig, får lite rynkor på pannan och säger lite lågmält: Nu är det dax för andra att ta vid… jag har gjort mitt, då tål det att tänkas på vad man menar när man tänker/säger så. Låt oss utmana oss alla lite här.

Vad jag säger är: DU BEHÖVS, kanske inte att du ska vara eller göra som du alltid gjort, troligtvis inte, MEN – du behövs, MER än någonsin. Vem ska alla nya se upp till, vända sig till om inte dig! Vårt upprop till Hope är att bli och FÖRBLI en andlig förälder. En bärare!

Tillväxt i familjen betyder som sagt, tillfredställelse, men också frustration, mer jobb, engagemang!

Vet du vad: Vi har fullt med barn i huset (i kyrkan) nu. De finns både här och där, och jag syftar inte nu på lille söte Franz Zirnig även om han också är ett barn i huset. Jag syftar nu på alla dessa vänner som befinner sig i en process i vårt nätverk, är sökare eller bara besökare eller nyss hittat “hem” och har 1000 frågor.

Ni gamla stötar, lyssna nu: det är ju detta mer eller mindre vi bett om, det är detta vi hört om på alla sjuttioelvahundra gripande konferenser vi varit på, det är detta vi sjungit om, ända sen 1986 när vår kyrka startade.

Nu är vi här, i början av det! Tack för allt du gör, och håll i, det är nu det börjar!

Missa inte teamträningsdagen lördagen den 17 september 13-17:30.
Spännande intervjuer och undervisning de första timmarna.

Med Kärlek vill vi förmedla Hopp som landar i en Tro på Jesus Kristus

Patrik Olofsson – pastor Hope Vetlanda
Ps: Höst 2017 har vi som kyrka en tanke på att erbjuda en lördag som transparent ska handla om vår resa och vad vi lärt oss och samtidigt också få lyssna på spännande gäster.
Allt för att bygga Guds Hus på Höglandet.